Miss Li:s mission
Hon har radat upp hitlåtar, vunnit priser och var Sveriges mest strömmade kvinnliga artist 2020. Ändå är det två helt andra saker som sticker ut när Linda Karlsson, mer känd som Miss Li, summerar vad som varit viktigast under de senaste åren i livet: Hundarna Bosse och Kenta. Och att bli vegan.
Texten är ett utdrag ur Karin Walléns intervju med Miss Li från Tidningen Djurens Rätt nr. 4/2021.
Mobilen har börjat glappa lite. Det går inte att spela in låtidéer utan handsfreelurar, men Linda Karlsson, mer känd som Miss Li, vill inte byta ut den när den trots allt fortfarande går att ringa med. – Jag är rätt mycket anti-konsumtionshets, säger hon, och hunden Bosse, eller om det är Kenta, skäller i bakgrunden.
Det är en höstförmiddag i Stockholm och de har precis tagit en promenad i närheten av studion. I slutet av september släpptes hennes senaste album, Underbart i all misär, på svenska. Och i november kom samma skiva – fast på engelska. Låtarna Complicated och Komplicerad har redan varit ute länge, strömmats flitigt och hörts i radio på båda språken.
Att översätta och ge ut låtar på två språk skulle nästan kunna ses som en form av
återvinning, även om det inte var just detta faktum som gjorde att Miss Li utsågs till Sveriges mest hållbara artist förra året. Motiveringen handlade snarare om hur
hon på ett färgstarkt sätt lyfter klimatfrågan, fortfarande köper sina klänningar på
second hand, har turnerat med tåg – och gör klimatsmarta matval.
Vegetarian har hon varit i ungefär sex år, vegan i fyra. Valet att sluta äta kött var en vändpunkt som betytt mycket för henne personligen. Så mycket att det nu, när hon än en gång inlett sökandet efter hur bästa album ska låta, har börjat sippra sig in i hennes skapande.
– Häromdagen skrev jag en dikt, eller om det är en låt kanske, som handlade om djurrättsfrågor. Kanske spelar jag in den och släpper den på Instagram eller så blir det en låt till nästa album. Jag skulle i alla fall inte vara rädd att göra det. Vi får se, säger hon.
Det stora engagemang hon i dag känner och visar för djurrättsfrågor är sprunget ur en speciell händelse – en ögonöppnare som skulle förändra mycket. Det var på en bensinstation i Tyskland. Turnébussen hade stannat till en stund och en bit bort stod en djurtransport parkerad. Linda och några i bandet hade just köpt varsin korv på macken när hon drogs bort till transporten, och tittade in genom ett av lufthålen. Det hon såg där skulle förändra henne för alltid.
– Jag såg grisar som i princip var staplade på varandra. De var törstiga och hade skador på öron och svansar, det var röd rispor och blod. Jag såg rakt in i ögonen på en av dem, och det var som att den vädjade om att bli räddad.
