Prisvärd TOFU är grejen!

VERITY HALL
Ålder: 33 år.
Bor: Dalsland och Storbritannien.
Sysselsättning: Marknadsföring.
Mer: @verityhall på Instagram och @verity.hall på TikTok.
Djurrättsfråga nära hjärtat: Industriellt, intensivt jordbruk, det vill säga djurfabriker.

Först och främst, varför Dalsland? Var det för hundens Dennis skull?
– Vi tillbringade tre år med att besöka fastigheter och områden runt om i Sverige innan vi förälskade oss i Vänern och Dalsland. Vi har fortfarande så mycket kvar att lära om Sverige och alla dess olika delar! Vi visste att vi ville ha tillgång till härliga promenader för Dennis och kunna ta oss till en flygplats inom rimlig tid när det behövdes – men i övrigt följde vi helt enkelt våra hjärtan.

Du flyttade från England till Sverige. Vilka skillnader i vegokultur och råvaror har du noterat?
– Storbritannien har utan tvekan ett större utbud, men det varierar mycket beroende på både butikskedja och område. För oss är den stora grejen prisvärd tofu, och som tur är finns det gott om det i båda länderna! De enda två produkterna vi önskar vore mer lättillgängliga i Sverige är silkestofu och näringsjäst, som vi har hittat ibland – men som i Storbritannien skulle vara självklarheter i stora livsmedelsbutiker. Jag är också väldigt förtjust i ett särskilt bönmärke som säljs i Storbritannien, som heter Bold Beans, och som jag verkligen skulle älska att få se i Sverige.

När du kom till Sverige – vad överraskade dig mest i vegoutbudet här?
– Vi har över lag varit väldigt imponerade av utbudet som finns. Den stora skillnaden jämfört med Storbritannien är tillgängligheten hos snabbmatskedjor, vilket var det som överraskade oss mest. Det är fantastiskt att se hur ställen som Max på ett subtilt sätt positionerar sitt vegosortiment nästan som ett förstahandsval – till exempel genom att placera annonser för sortimentet precis bakom kassan och genom att lägga till klimatavtryck i menyn. Även om många snabbmatsställen i Storbritannien har ett veganskt alternativ, är det oftast bara ett enda. Det är också toppen att vegonuggets finns brett tillgängliga här – tyvärr togs de bort på många snabbmatsställen runt om i Storbritannien. Snabbmat är definitivt en sällsynt lyx för oss, men det är skönt att veganska alternativ finns lättillgängliga när man väl vill unna sig.

Du har varit vegan i över tio år. Varför? 
– I mitt dagliga arbete jobbar jag för en organisation som genomför granskningar med dold kamera på djurfabriker, även på anläggningar som marknadsförs som ”hög djurvälfärd”. Därför hyser jag inga illusioner om verkligheten bakom animaliska produkter och har ingen önskan att på något sätt vara en del av de systemen.

Vilka växtbaserade trender ser du i kristallkulan? 
– I takt med att begreppet ”ultraprocessat” allt oftare används för att misskreditera veganism tror jag att mat baserad på råvaror kommer fortsätta att lyftas fram som något lyxigt. Det är ett självklart men kraftfullt perspektiv för växtbaserade matkreatörer och marknadsförare att ta fasta på. Bra råvaror 
är trots allt ofta dyra, och tiden det tar att laga mat från grunden är i sig en statusmarkör. Veganismen har här en möjlighet att vinna genom att återetablera vår mat som ”från jorden”, i stället för att försöka konkurrera på arenor dominerade av processade animaliska produkter, där vi oundvikligen 
bjuder in till jämförelser kring smak och ingredienslistor.

Snart är det påsk. Snälla BERÄTTA om det där vego-ägget du gör! 
– Tidigare i min karriär som vegansk matkreatör gjorde jag många veganska kopior av animaliska produkter. Jag tröttnade på att ”men det finns ju inget som är som ett ägg!” användes som ursäkt för att inte testa djurvänliga alternativ. De veganska stekta ”äggen” med en gula som faktiskt går att sticka hål på och som rinner ut är förvånansvärt goda, om än lite pilliga att göra! Men i 99 procent av fallen, om jag äter något som liknar ägg hemma, är det den klassiska kombinationen av silkestofu, kala namak (svart salt) och gurkmeja som jag personligen tycker bäst om.

På tal om ägg – folk är besatta av dess bindande egenskaper. Du har trollat både med potatisprotein och aquafaba. Hur tänker du när du utvecklar växtbaserade ”kemi-hacks”?
– Trots att jag har en examen i biokemi skulle jag inte betrakta mig själv som någon expert på matlagningshacks. Jag tycker helt enkelt om att experimentera med nya ingredienser, av nyfikenhet kring framtidens veganska matkultur. Enligt min erfarenhet lever dock aquafaba inte riktigt upp till hajpen!

I dina recept blandar du brittisk mysmat, svenska råvaror och vego-nörderi. Varifrån hämtar du mest inspiration just nu?
– Främst i mat lagad från grunden! Vi kom till Sverige under hösten och jag tror inte att jag riktigt har återhämtat mig från överflödet under svampsäsongen, och från allt det fantastiska som jorden ger. Jag fokuserar på enkla råvaror och klassisk matlagning, som mustiga grytor med bönor – till exempel den toskanska klassikern Ribollita – och svamp-pajer.

På önskelistan när det gäller svenska vegoscenen?
– Gärna mer veganskt fika!

Fotograf: Pär Englund