Tofu toppar proteinrankning
Ett nytt poängsystem som bedömer proteinkällor utifrån både miljömässiga och folkhälsorelaterade kriterier placerar tofu högst bland 20 olika livsmedel, medan cheddarost hamnar sist. Alla livsmedel i den högst rankade femtedelen är växtbaserade, medan samtliga i den lägst rankade femtedelen är animaliska.
BPI Score, som har utvecklats av Dr Chris Macdonald, beteendevetare och Fellow vid Lucy Cavendish College, University of Cambridge, publicerades den 28 juli i Frontiers in Sustainable Food Systems. Macdonald är chef för Better Protein Institute, som han grundade för att forska om proteinkällor och ta fram vägledning för beslutsfattare, organisationer och konsumenter.
Forskningsartikeln argumenterar för att vanligt förekommande märkningar och betygssystem för livsmedel, däribland näringsmässiga trafikljus och poäng för klimatavtryck, ofta bara mäter en faktor åt gången. Det kan göra det svårt att se avvägningar när en produkt presterar bra inom ett område men dåligt inom ett annat. Macdonald beskriver poängsystemet som ett verktyg för beslutsfattande snarare än som en märkning på livsmedelsförpackningar. Syftet är enligt honom att skapa ”en ny kunskap som ger konsumenter, beslutsfattare och organisationer bättre möjligheter att fatta välgrundade beslut”.
Två kategorier – människor och planet
Modellen kombinerar ett Planet Score, som kan ge upp till 16 poäng, med ett People Score, som kan ge upp till 24 poäng.
- Planet Score bygger omfattar utsläpp av växthusgaser, vattenföroreningar, markanvändning och användning av sötvatten. Alla värden mäts per 100 gram protein.
- People Score omfattar natrium, mättat fett, kolesterol, proteinets fullvärdighet, pris och tillgänglighet i livsmedelsbutiker. Näringsuppgifterna hämtades från databasen Nutritionix.
Skillnaderna mellan växtbaserade och animaliska proteinkällor var på vissa områden mycket stora. Tofu förknippades med utsläpp på 0,61 kilo koldioxidekvivalenter per 100 gram protein, jämfört med 64,19 kilo för nötkött. Tofu krävde dessutom 2,16 kvadratmeter mark, jämfört med 211,38 kvadratmeter för nötkött.
När det gäller pris och proteinets fullvärdighet var skillnaderna mindre. Linser var det billigaste alternativet, medan quinoa var det dyraste. De flesta växtbaserade proteinkällorna klassades som ofullständiga proteiner, medan samtliga animaliska proteinkällor klassades som fullvärdiga.
Tofu fick högst poäng i båda kategorierna och landade på 36 av maximala 40 poäng. Cheddarost hamnade sist med 13 poäng.
Vad den första versionen saknar
Macdonald beskriver den publicerade modellen som en ”V1” och medger att flera faktorer ännu inte ingår i poängsystemet. Det gäller bland annat djurvälfärd, alternativkostnader, antibiotikaresistens och risken för zoonotiska sjukdomar.
Han menar att om dessa faktorer inkluderades skulle skillnaden mellan växtbaserade och animaliska proteinkällor sannolikt bli större. Samtidigt pekar han på ett strukturellt problem när djurvälfärd ska vägas in: Att ge lantbruksdjur mer utrymme kan förbättra vissa välfärdsaspekter, men samtidigt minska livsutrymmet för vilda djur. Denna konflikt beskriver han som en inneboende ”förlust–förlust-avvägning”.
En andra version av modellen, där vissa av dessa faktorer ingår, håller på att utvecklas.
Macdonald avslutar artikeln med att sätta valet av proteinkälla i ett större perspektiv. Han skriver att vårt val av protein är ”en folkomröstning om den medkänsla vi är beredda att visa djur, planeten och framtida generationer”.
