Att leva med en partner som inte är vegan

Linda Tyler är en växtbaserad kock som håller i matlagningsworkshops, skapar recept och är skribent i Portland, Oregon. Hon är speciellt intresserad av forskning kring matpreferenser och matval, för  att hon ska kunna hjälpa veganska kockar att lyckas med att göra växtbaserade rätter som köttätare vill äta och njuta av.

I ett blogginlägg på sajten Faunalytics skriver hon om dynamiken i kärleksrelationen mellan en vegan och en icke-vegan.

Hon skriver att hon tillsammans med andra veganer som lever tillsammans med partners som inte är veganer, inte möter många personer i liknande situationer i det dagliga livet. Men tack vare grupper på sociala medier, går det att hitta likasinnade. Där går det att skriva om lyckan när ens partner helt plötsligt beställer en vegansk rätt, eller besvikelsen över när partnern testade Veganuari men fick ett återfall i februari.

Ibland kan det diskuteras om hur svårt det är att samtala med ens partner om vad som är rätt eller fel, eller om hur en ska handskas med att veta att ens partner aldrig kommer att bli vegan.

I blogginlägget har Linda Tyler därför tagit fram olika studier för att belysa den situation som veganer med partners som inte är veganer befinner sig i. I den här artikeln tar vi upp några av dem.

Efter en summering av forskningen avslutar Linda Tyler med att ge några tips till veganer som inte själva upplevt den här situationen. 

Författaren understryker att alla studier hon funnit i blogginlägget har handlat om heterosexuella par. Flera forskare har pekat på att vidare forskning behövs för att förstå om dynamiken kan skilja sig för homosexuella par.

För att ta reda på det här tar Linda Tyler upp den ledande teorin om matval idag som kommer från  Jeffrey Sobal and Carole Bisogni. Maten vi växte upp med och våra tidiga erfarenheter av att äta ger oss "matrötter". Sociala, kulturella, politiska och ekonomiska faktorer, så väl som familj, vänner och arbetsplatser är några av de faktorer som påverkar vårt val av mat. 

Medan en veganpartner kanske tror att hens inverkan skulle överglänsa all tidigare matinverkan, så händer det bara i vissa fall. Kopplingen i våra huvuden som bestämmer vad vi vill och väljer att äta är väldigt komplext. Det är kopplat till många andra värderingar, trossystem, identiteter och i de flesta fallen, är många väldigt emot en plötslig eller stor förändring.

Jaime Hects masteruppsats analyserar "tillbakadragande och återfall" bland veganer och vegetarianer. Genom flera intervjuer med tidigare veganer (majoriteten kvinnor), har hon funnit att det varit en kamp för nästan alla med familjen eller med nya romantiska relationer.

Beslutet att kompromissa (alltså att äta kött eller animaliska produkter) var ett återkommande tema, särskilt när den nya relationen precis hade börjat.

Jonathan Hasford med kollegor fann i sin tur att kvinnor är mer påverkade av mäns ät-mönster när de är i början av en relation, medan män påverkas mer av kvinnors ät-mönster när de är mer trygga i en stabil relation. 

Melanie Joy, författare av det kända verket Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor  släppte 2018 en bok som heter Beyond Beliefs: A Guide to Improving Relationships and Communication for Vegans, Vegetarians, and Meat Eaters. Där ger hon forskningsbaserade råd för att hjälpa veganer och deras kära icke-veganer att lära sig om hur de kan skapa en hälsosam relation, hur de kan kommunicera kring utmanande ämnen och hur de kan förstå att vara vegan och att vara köttätare för med sig kraftfulla mentala modeller som kan påverka relationen med andra.

Linda Tyler skriver att många tidigare veganer beskriver social press, till exempel från familjen, som en anledning till att de gett upp sin veganska livsstil. Författaren föreslår därför att organisationer med djurrättstänk skulle kunna förbereda nya veganer och vego-nyfikna för de svårigheter som kan uppstå, inte bara bland vänner men också med familjen eller partnern.

Kanske kunde veganska "veteraner"  som är i relationer med köttätare ge råd till intresserade nya veganer kring familje- och partnerdynamik. Det här kan hjälpa nya veganer att förbereda sig och inte ta vissa reaktioner personligt. De kan också ge nya veganer strategier för till exempel måltidsplanering som möter båda parters behov. 

Linda Tyler avslutar blogginlägget med en summering. Hon beskriver situationen om när hon till exempel är på ett veganskt event och pratar med någon som hon precis har träffat och får frågan om hennes man är vegan. När hon då svarar att hennes man inte är vegan, väntar hon spänt på nästa fråga "Lagar du kött åt honom?" (oftast med stora, nyfikna ögon).

Linda Tyler menar att hon skulle kunna säga att hon inte gjorde det, men så är inte alltid fallet. Det känns pinsamt att behöva bekänna det för andra veganer.

Hon skriver att det är bra att inse att det finns en viss skam för många i att inte kunna få sina partners att bli veganer. Det går att önska att ens andra halva bara åt växtbaserat och många ger aldrig upp den önskan.

Men att ha en vegansk partner garanterar samtidigt inte en helt problemfri relation. Flera personer i grupper på sociala medier har berättat om tidigare dåliga relationer med veganpartners. Andra berättar om hur de inledde en relation med en vegan, sedan gick personen över till att börja äta animaliska produkter. 

- De flesta av oss hoppas att våra partners en dag kommer bli 100% veganer. Realistiskt sett kommer bara några få av oss vara så lyckligt lottade. Resten av oss kommer fortsätta att vara ett gott exempel, erbjuda oss att laga veganska måltider att dela, njuta av vinsterna och uppskatta att, precis som alla andra, kommer vi aldrig helt att förstå det komplexa som försiggår i hjärnan på personen som vi delar våra liv med, avslutar Linda Tyler.