Varför honung varken är bra för djuren eller miljön
Det är inte ovanligt att biodlaren klipper av drottningens vingar, för att förhindra att kolonin lämnar kupan. Dessutom löser inte honungsbin problemet med förlusten av den biologiska mångfalden. För många bikolonier ökar konkurrensen mellan insekterna, vilket i värsta fall kan leda till att den redan sköra mångfalden minskar ytterligare.
Honung består av nektar som bina samlar ihop under sommarhalvåret, som omvandlas genom bearbetning i magen. Honungen är binas foderförråd, som gör att de klarar vintern och perioder med mindre mat. Beroende på hur regnig sommaren är och hur hård och lång vintern blir har kupan behov av olika stora mängder honung, och ibland kan det bli ett överskott. Det är dock inte överskottet som tas av människor, utan det är större delen av förrådet som töms. Istället utfodras bina med vanligt socker eller särskilt bifoder.
Även vaxet som bina bygger sina bon av tas av människor och används som ytbehandlingsmedel, i godis och till hygien- och kosmetikaprodukter. Ibland finns "bidrottninggelé" eller "royal jelly" med i innehållsförteckningar eller som separat produkt i hälsokosten. Det är en särskilt näringsrik lösning som bina utsöndrar och matar den blivande drottningen med.
Ingrepp och hantering
Det är inte ovanligt att biodlaren klipper av en bit av drottningens vinge, för att förhindra att kolonin lämnar kupan. Drottningar avlas fram av speciella drottningodlare för att få fram produktiva och lugna bin, och de köps och säljs över hela landet. En drottning är produktiv under ca två år. För att lugna ner bina vid ingrepp i kupan används rök.
Flyttas omkring för pollinering
Både bin och jordhumlor utnyttjas som pollinatörer i lantbruket. Vissa grödor är beroende av insektspollinering för att ge någon skörd, men de vilda bina minskar. Därför transporteras bisamhällen från honungsproducenter till åkrar just när de går i blom, och transporteras tillbaka igen efteråt via en "pollineringspool". Även samhällen av jordhumlor används, och då enbart för detta syfte. De överlever sällan mer än sex veckor efter flytten. Transporterna kan vara stressande och förvirrande för humlorna och bina, som har mycket bra navigeringsförmåga och ofta flyger tillbaka och letar efter kupan där den brukade stå.
Ekologisk biodling
För att en biodling ska bli godkänd enligt KRAV:s regelverk krävs bla att bina utfordas med ekologiskt socker vintertid och att de hålls åtskilda från kemiska bekämpningsmedel och genmodifierade växter. Vingklippning och "vandringsbiodling" där kuporna flyttas runt är inte heller tillåtet. Inom biodynamisk biodling måste bina utfodras med honung om möjligt, men vandringsbiodling är tillåtet.
Bins upplevelseförmåga
Det har bedrivits ganska mycket forskning på bin, som visat att de har en avancerad kommunikation och är mycket läraktiga. Studier som gjorts har visat att bin reagerar på vävnadsskadande stimuli, och att reaktionen blir mindre om de får smärtstillande medel. Detta är en tydlig indikation på att bin kan känna smärta.
Biodlingar hjälper inte den biologiska mångfalden
Att "rädda bin" har blivit något av ett slagord för den biologiska mångfalden. Men uppmärksamheten på honungsbin är ur naturvårdssynpunkt missriktad. Det är de vilda, inhemska pollinerarna som är i behov av akut stöd. Anledningen till att fokus ligger på tambin är att massdödligheten innebär direkta ekonomiska förluster. Bekämpningsmedel, sjukdomar, parasiter, stress och förlust av livsmiljöer hotar både tambin och vildarter. Men honungsbiet är inte en utrotningshotad art. Detsamma kan inte sägas om många av de vilda pollinerarna. Honungsbin löser inte problemet med förlusten av den biologiska mångfalden. För många bikolonier ökar konkurrensen mellan insekterna, vilket i värsta fall kan leda till att den redan sköra mångfalden minskar ytterligare.
Källor: Biodlarna och forskare vid Naturresursinstitutet
