Intervju med Mattias Kristiansson - "Var kreativ med juliga råvaror"

Mattias Kristiansson
Ålder: 37 år
Bor: Stockholm
Familj: Sambon Aman Singh Sangha
Gör: Chefredaktör på tidningen Vego och kokboksförfattare.
Intressen: Matlagning, måla, festa, historia, resa och skriva.
Sociala medier: vegomagasinet på Instagram och Tiktok, matmagasinetvego på Facebook.
Äter helst: ”Just nu är det väldigt mycket indiskt. Älskar en kikärtsgryta med svart te och friterat bröd till. Sen älskar jag sichuanköket, kinesisk mat med lite hetta.”
 

Vi kanske ska passa på att vara tacksamma så här i juletider. Du som varit med i vegosvängen ett tag – vad har hänt de senaste tio åren som vi kan glädjas över?

– Jag blev vegan 2012 och det är helt galet vad det har hänt grejer. Dels på produktsidan där det nu finns ett helt ofattbart utbud, jag tror knappt nya veganer förstår vilken utveckling det varit. På den tiden – vilket inte är jättelängesen – fanns det nån mosig tofukorv, vegobitar som man åt för att man var tvungen och veganska ostar som smakade fot. Sen fanns det inte heller så mycket fokus på ruskigt god mat. Det var något som jag tyckte var frustrerande eftersom jag inte ville kompromissa med smaker. Det fanns knappt några kokböcker, bloggar eller hemsidor. Nu finns det ju ett överflöd med härliga människor som inspirerar med all världens recept. Det är mer än bara pommes när man går ut – bara det faktum att jag fick en vegansk box på tåget med vegansk ost och havremjölk i teet hade bara varit en absurd dröm för tio år sen. Till sist så har folks inställning mjuknat något enormt mot veganer. Då var man sedd som en kuf som åt gräs, i dag vet folk bättre och är dessutom intresserade av att lära sig mer.

Vilka dåliga julmatsminnen har du?

– Den värsta julen var utan tvekan precis veckorna innan jag släppte första numret av Vego [kom ut i januari 2014]. Jag hade inte varit så öppen med det eftersom min familj var väldigt köttig – förutom min storasyster som då var vegetarian, nu vegan och faktiskt aktiv i Djurens Rätt. Jag minns att jag bjöd familj och vänner till familjen på middag den 23:e och de fullkomligt ratade allt. Det höll på så länge att jag till slut sa tack för mig och gick tillbaka till hotellet jag bodde på. Julafton satt jag mest och surade och jag och min syster satt i ena änden av bordet och delade på den veganska maten som vi tagit med. Nuförtiden har vi bara veganskt på julbordet och alla älskar det.

Det kan vara jobbigt för veganer att upprätthålla god julstämning medan folk frossar i kött. Har du några tips?

– Jag tänker att man måste inse att vi lever i en köttig värld, hur obehagligt det än må bara. När man accepterat det så får man bestämma sig för hur mycket av ens energi det här ska ta. Jag tycker det är superbra att bidra med några maträtter som alla kan ta del av. Smyg in dem bland alla de andra tallrikarna på bordet och låt folk ta för sig. Det är också en bra isbrytare om folk vill prata vegansk mat. Om du har släktingar som bara är ute efter att provocera och irritera så skit i dem, annars kommer du stånga dig blodig för så lite. Lägg energi på folk som förtjänar din energi. Många kommer komma till dig senare när de är redo och be om tips och råd, tro mig. Jag vet flera som bara drog köttskämt för några år sedan och jag bara mötte det med ett leende, som nu själva är flexitarianer och inte alls lika neggo inställda till vego.

Ska inte veganer bara sluta vara störiga och bara bita ihop under julen? Det är ju bara en gång om året...

– Haha! Jag tycker att man dels får känna av stämningen, dels också tänka på hur mycket av sin egen tid och energi man orkar ödsla. Det är ju inte bara veganmat som brukar tas upp av jobbig familj och släktingar, det hör liksom till. Sen brukar det inte vara direkt givande ändå när någon ska försöka vara kvick och skarp efter några glas vin, så jag tycker mest det är bortkastad tid. Jag vill bara ha mys på julen och vill man ta upp politik och animaliekonsumtion har jag 364 dagar kvar att prata om det, och med glädje.

Hur tar man familjens smaklökar med storm när man ska bjussa på vegojulmat?

– Jag tycker att julmat är ganska tacksam eftersom det är så tydliga julsmaker och råvaror som alla älskar. Kryddpeppar i vegobollarna, inläggningar med lök, curry, senap, tångkaviar och sådant som alltid kommer igen. Var kreativ med juliga råvaror som grönkål, kålrot och rödbetor. Grönkål kan ju självklart vara mer än dekoration. Gör grönkålsbollar, grönkålspaj, grönkålspesto, smördegsflarn med grönkål och grönkålsfalafel. På så sätt använder du något folk redan älskar och steget över till den gröna sidan blir inte lika långt. När det gäller sill så är det bara inläggningar. Smaken ligger i vad du lägger in. Folk är inte rädda för picklad rödlök, så testa att exempelvis lägga in kokt blomkål i currymajonnäsen i stället för sill, eller svamp i Branteviksillen, zucchini i vitlöksmajonnäs eller kronärtskocka i skagenröra. Det är bara grönsaker i goda såser, vem kan klaga på sånt?

Hur firar du julen i år?

– Hemma hos mig. Det blir min kille, min pappa och storasyster, min exman Jonas och hans föräldrar. Vi gjorde samma sak förra året och det är så härligt. Jag får gå all in med dekorationer och julmusik samt bestämma över all julmat, julbakning och godis vilket jag älskar. Det kommer vara en stor gran intryckt i mitt lilla vardagsrum och Mariah Carey på högsta volym.
 

Vad önskar du dig i julklapp?

– Jag önskar mig ett litet trollspö. Det behöver inte vara jättedekorerat, men alltid fint med några stenar som glittrar. Hela grejen är att när jag viftar den mot folk ska de på ett ögonblick känna solidaritet och empati, för herregud vad vi behöver det nu. Jag blir så frustrerad av hur så många låst in sig i små bubblor med en framtidshorisont fram till nästa semester och utan utrymme för andra än närmsta familjen. Vi måste vara öppnare och visa kärlek och värme för alla, inte bara oss själva och de runtomkring oss, utan även alla vi inte känner, alla djur, folk på andra sidan jordklotet och kommande generationer.